söndag 24 november 2019

En forskares vardag

För någon vecka sedan lyssnade jag på en forskarkollega som höll en offentlig presentation av något slag. Han nämnde relativt ofta en av sina doktorander och berättade efter ett tag en rolig incident kopplat till doktoranden. Forskaren och doktoranden hade för dagen valt att arbeta hemifrån och forskarens yngre barn var också hemma. Ett av barnen hade en kompis där och plötsligt hör man kompisen ställa en fråga till dottern i huset: "Vad gör en doktorand egentligen?" Varpå dottern suckar lite uppgivet och säger: "Jag vet inte riktigt... Men det är väl ungefär som en betjänt eller nåt."

Jag minns när mina barn var yngre och ibland ställde frågor till mig av typen "vad gör en forskare egentligen mamma?". Trots att jag själv tyckte att jag tålmodigt besvarade frågan slutade den inte att komma. Och efter ett tag insåg jag vad det berodde på - jag gav olika förklaringar varje gång. Självklart var det inte begripligt. Men, sanningen är den, att en forskares vardag faktiskt ser väldigt olik ut, och det är sällan så att en dag liknar en annan. Det händer ständigt nya saker. Och även om vi forskare naturligtvis inte betraktar våra doktorander som betjänter, så är det ganska vanligt att man arbetar mycket tillsammans med sina adapter och övriga forskarkollegor. Man skriver vetenskapliga texter, man planerar empiriska studier, man genomför olika former av datainsamlingar, man analyserar sin data, tolkar och kommer fram till olika resultat.

Men man lägger också mycket tid på att samtala med människor. I mitt fall är dessa människor som regel anställda i handelsföretag eller näringar som på olika sätt är kopplade till handeln. Ibland hör de av sig spontant och vill träffas för att diskutera utmaningar eller idéer, ibland besöker jag dem. Ur dessa möten och samtal uppstår mycket insikter som jag som forskare har stor nytta av. Det ger mig en förståelse för det praktikfält jag forskar om, det ger mig en handfast kunskap om specifika verksamheter och det gör att jag blir en bättre pedagog. Närheten till fältet gör också att det finns ett stort intresse bland praktiker att bjuda in mig som föreläsare, något som jag är stolt över och gör så ofta jag har tid.

En annan typ av samtal som blivit vanligare för min del är journalist- och skribentsamtalen. Dessa är jag inte lika odelat positiv till, eftersom de skiljer sig åt vad gäller motiv och innehåll. Ibland har jag förmånen att samtala med insatta journalister som verkar intresserade av sitt ämne och som verkar söka en samtalspartner mer än "någon som ska tala om hur det är". Men det händer också att jag tycker att samtalen blir tidstjuvar. Då handlar det ofta om att en skribent behöver några kloka citat från en handelsforskare, och kvaliteten i dessa samtal är sällan hög. De fiskar efter något som kan krydda deras text, något som förstärker eller sticker ut.

Jag log lite när jag häromdagen hittade gamla skolarbeten i förrådet som mina barn av någon outgrundlig anledning valt att lämna kvar i hemmet efter att de flyttat. För i en av lådorna fanns en redogörelse efter en praktikdag tillsammans med mig. Det var min då 10-åriga dotter som skrivit en redogörelse för vad en forskare gör på dagarna. I texten stod: "Mamma pratar och pratar och sedan skriver hon. Sedan pratar hon igen och sen går hon hem."
//Malin Sundström

//Malin Sundström

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar