torsdag 22 november 2018

IKEA kompetensväxlar

När nyheten om att IKEA varslat hundratals tjänstemän i Sverige och tusentals i de globala verksamheterna fick jag ett telefonsamtal från SVT. Jag stod illa till och hade egentligen inte tid att prata med journalisten men fick en fråga som jag inte kunde låta bli att svara på. Han frågade hur jag kände spontant inför nyheten att IKEA gör sig av med så många medarbetare. Svaret kom blixtsnabbt och ärligt: Jag är förvånad att det inte är fler och att det kommer så sent! Journalisten blev tyst under ett par sekunder. Och jag tänkte för mig själv att det var nog inte så klokt att ge ett sådant svar...

Men nu har jag hunnit tänka en del på frågan och mitt svar idag skulle nog vara ungefär likadant som det reflexmässiga svar jag gav under samtalet. Skälen är flera och har ofta sin grund i det faktum att handelsbranschen befinner sig i total förändring. Handelns digitalisering förändrar nämligen sättet att bedriva affärer på, något som vi skrivit en hel del om i boken Handelns digitalisering - Undran inför framtidens affärer.

Att IKEA inte genomfört dessa radikala förändringar tidigare är en gåta. För IKEA brukar av många betraktas som en fore-runner, en aktör som är duktiga på att hantera förändring. Om vi tittar på andra branscher så ser vi tydligt att man redan tagit tag i frågan. Det handlar framför allt om mediabranschen, och industrinäringen, men till och med fastighetsbranschen insåg tidigt att man stod inför nya utmaningar vad gäller kompetens. Så här sa man år 2009: ...fastighetsbranschen behöver förbereda sig på en massiv kompetensväxling, både på kort och på lång sikt.
Så varför skulle det komma som en överraskning att handeln nu tar tag i problemet med att för få medarbetare behärskar det som är avgörande för företagets överlevnad och att allt för många möter morgondagens utmaningar med gårdagens verktyg?

Det är också bekymmersamt att kompetensväxling inte tagits på allvar av arbetstagarorganisationerna. Men Unionen är något på spåren. Deras tankar är intressanta eftersom de påpekar något som många tycks glömma bort, nämligen att den största kompetens-tillgången som regel finns bland de yrkesverksamma i bolagen, men att dessa resurser måste ges tillfälle att validera sin reella kompetens. Unionen driver bl.a. frågan om utökade möjligheter att köpa uppdragsutbildningar från de högre lärosätena. Tyvärr har man inte kommit hela vägen till en lösning eftersom många trilskas och systemen sätter käppar i hjulen. För ofta är det viktigare för våra lärosäten att ge "riktiga examina" än att "bara" validera kunskap. Det är svårt att släppa makt.

Kompetensväxlingsbehov i kombination med digitalisering (eller tvärtom) kommer också att tvinga fram en ny modell för högre utbildning. Det är jag säker på. Men jag är också lika säker på att det kommer att komma väldigt sent, kanske för sent.

För våra lärosäten är inte kända för att agera snabbt, eller för den sakens skull, agilt. Hela nuvarande utbildningsmodell som bygger på den s.k. Bologna-processen baseras i grunden på goda tankar, men visar sig nu bli ett hinder istället för ett hjälpmedel. För visst är det bra att vi har ett utbildningssystem som främjar mobilitet, anställningsbarhet och främjar Europas konkurrens- och attraktionskraft som utbildningskontinent. Och införandet av ett system med tydliga och jämförbara examina, två utbildningsnivåer (grund- och avancerad nivå) hade kanske fungerat om inte OM hade funnits. Men nu finns OM - OM som i digitalisering. Och digitaliseringen ställer allt på ända. Digitalisering kräver snabbhet, flexibilitet, ständigt lärande där människor kan gå in och ur utbildningssystemen när man behöver, och en ständig innovationsförmåga. Både snabbhet och flexibilitet är direkta motsatser till det som byråkratin inom våra lärosäten bygger upp. Det här är kanske det mest problematiska av allt just nu.

//Malin Sundström

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar