måndag 5 december 2016

Ibland är KRITIKERN favoriten i publiken

Under ganska lång tid nu har jag varit en efterfrågad föreläsare när det handlar om digitaliseringens hot och möjligheter i en handelskontext. Jag har mött många olika publiker och upplevt varierade reaktioner på mitt budskap som kort handlar om att handelsbranschen måste börja tänka nytt. Nytt när det gäller marknadslogik, nytt när det gäller konkurrens och kundvärde och nytt när det gäller relationsskapande åtgärder. De allra flesta åhörare har gått ifrån samtalet/workshopen/föreläsningen med nya idéer baserat på en insikt om att konsumenters beteende är förändrat och att digitaliseringen går att stoppa lika lite som vi kunde stoppa införandet av elektricitet. Och ofta är jag ganska nöjd med sådana reaktioner.

Häromdagen mötte jag ett gäng spännande människor som arbetar i belysningsbranschen. Och där fanns en person som stack ut. Som på ett tidigt stadium signalerade med sitt kroppspråk att "det där som du säger, det tror jag inte ett skit på". Och mycket riktigt - ganska snart började det komma ifrågasättanden från denna person. Visserligen kunde jag inte hålla med honom i allt han sa, men kritiska frågor är det bästa som finns. Det gör att man skärper sig i sin egen argumentation, blir mer mån om att förklara samband på ett tydligt sätt, hamnar mer "på tå" istället för att lugnt köra på i gamla hjulspår. Kritik gör också att andra åhörare börjar tänka till. De tvingas fundera över om det som framförs är relevant eller inte och man blir mer alert som åhörare. Detta givet att kritikern är balanserad i sitt ifrågasättande. Kritikern fyller definitivt en funktion!

Precis som på samma sätt behövs forskaren i samhället. Personen som utbildats i vetenskaplig metod och tänkande och som har förmåga att kritisera, ifrågasätta och problematisera. Men även detta på ett balanserat sätt.


Av det skälet tror jag också att vi behöver fler forskare som möter näringslivet och kanske något färre konsulter. Det finns ett tydligt behov av att ibland kunna delta i mer reflektiva samtal än att bara matas med snabba problembeskrivningar och enkla lösningar på desamma. Jag är, precis som NathanLevi hjärtinnerligt trött på att få lösningar serverade. För dessa lösningar är ofta ganska ointressanta. Att få veta vilka trender som kommer nästa år är ingen lösning, det är i bästa fall en kvalificerad gissning om framtiden men ytterst sällan en verklig trend. Att få veta att digitaliseringen bara har börjat är heller ingen lösning - det känns snarare som ett hot. Varför är det så få som väljer att verkligen problematisera digitaliseringen och ställa sig de intressanta frågorna som t.ex. vad kommer digitaliseringen att innebära för vårt rekryteringsbehov, hur ska vi kompetensutbilda de medarbetare vi redan har, vilka investeringar kommer att vara långsiktigt hållbara och hur förbereder vi vår organisation på riktigt stora förändringar?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar