lördag 17 december 2016

Akademin måste också förändras

Vi lever i en föränderlig tid på många sätt. Digitaliseringen transformerar inte bara samhället och vårt sätt att leva utan även samband och logik. Mycket av det vi uppfattar som självklart börjar ifrågasättas i takt med att ny teknik tillämpas på de mest enkla aktiviteter. Djärva filosofer och tankesmedjor går till och med så långt så att de ifrågasätter grundvalarna för överlevnad, välfärd och samhällsbyghnad. Robotisering och AI kommer att ersätta monotona uppgifter och kommer på sikt även att vara alternativ till viss tankekraft. Varför ska vi arbeta i framtiden och om vi ska arbeta - med vad? Dessa svindlande tankar är inte längre djärva utspel, utan i högsta grad relevanta frågor som förtjänar att tas på allvar. 

Jag har förmånen i mitt hem att ha ungdomar som ofta vill diskutera förändring och digitalisering med mig. Och häromdagen fick jag ta del av en diskussion där min dotter ifrågasatte universitetets anpassningsförmåga och roll i samhället. 
- Mamma, varför är universiteten så hopplöst gammaldags? Varför fattar inte ni att tiderna förändras, att allt går så mycket snabbare och att vi inte har tid att sitta i skolbänken under så lång tid som en utbildning kräver.


Christ Church, Oxford University

Och jag hade faktiskt inga svar. För jag förstår inte själv varför så många inom akademin betraktar världen "där utanför" som något som inte berör dem som befinner sig i universitetsbubblan. Som om "verkligheten" skulle vara något abstrakt. 

Och även om forskare ser förändringarna komma och skapar tankemodeller för hur förändring kan hanteras tycks systemen och ideologierna bakom universitetsstrukturerna inte påverkas i samma takt. Istället bromsas utvecklingen. Man hävdar att förändring kräver tid att tänka. Man säger till och med att tänkande är en bortglömt konst (thinking is a neglected art) och hyllar reflektion och eftertänksamhet. Som om snabbhet skulle vara det motsatta och därmed förkastligt. Överallt i världen fortsätter akademin att erbjuda utbildningsprogram som bygger på en gammal logik - nämligen att medborgaren kommer till akademin och "utbildas" till något för att sedan bidra till samhället genom att bli yrkesverksam. Akademins erbjudande är också knutet till en examen - där villkoret är studenten genomgått föreskrivna utbildningsmoment. 

Varför kan inte akademin också anpassa sig till en ny logik? En logik som säger att vi ständigt måste vara beredda att lära nytt, att nätverk är så mycket mer effektivt än hierarki och att framtidens kunskaper inte kan bestämmas i förväg utan måste vara flexibla och anpassas till exponentiella tillväxtkurvor. Varför kan akademin inte erbjuda livslångt lärande där människor kommer och går mellan akademi och näringsliv, där utbildningens innehåll formas utifrån samhällets förändringar? 

För ett tag sedan höll jag en föreläsning på ACG Nyström i Borås och fick efteråt frågan av en ung man vilken typ av utbildning jag kunde rekommendera honom. Mitt svar då var kanske lite väl spontant, men jag inser nu att jag gått och värkt på det där länge, för jag svarade: 
- Om jag hade varit du så hade jag nog inte valt att läsa ett program på ett universitet. Jag tycker att du ska börja med att titta på TED TALKS och sedan engagera dig i intressanta nätverk av människor som tror på utbyte av idéer och kunskap. 


Jag har stärkts ytterligare i detta p.g.a olika händelser, inte minst därför att så många universitet nu för tiden väljer att ta in konsulter från näringslivet för att arbeta med interna förändringsarbeten. Indirekt erkänner man att akademin inte är rustad för snabba förändringar och skiljer också på det som är teori och vad som är praktik.  Det ger ett dåligt betyg till akademin och stärker tankar om att akademin på allvar börjar halka efter. Och det kan vara farligt. Eller också är det bra, givet att vi agerar?! Det kan nämligen tvinga oss inom akademin att tänka nytt, att ifrågasätta strukturer som hindrar flexibilitet och kreativitet. Och kanske är det så att framtidens sätt att utbilda måste ifrågasättas och förändras. Så att det passar ett öppet, globalt och samtidigt lokalt samhälle där akademin helt enkelt måste TVINGAS att tänka om vad gäller sin roll och uppgift. 

Malin Sundström

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar