lördag 8 augusti 2015

Vart tog trenden vägen?

Patrik Stoopendahl gästbloggar


Jag satt och pratade med en kollega till min fru härom veckan. En – i största allmänhet –  vanlig konsument, medelålders, aktiv, intresserad och hemmahörande i Stockholm (och arbetar inte inom handel). När jag berättade om mitt yrke ställde han en fråga som jag tycker faktiskt var en av de bästa på länge: ”Men det där med att använda mobilen i butik, den trenden är slut nu eller?

Och där någonstans – precis där ”den trenden är slut nu eller?” – uttrycker han en uppfattning om handeln i Sverige som gör att vi måste stanna upp och ställa oss frågan om digitaliseringstrenden helt enkelt inte upplevs (eller ens uppfattas) av den vanliga konsumenten när hen går in i en genomsnittlig svensk retail butik? Varför blev det så? 

När är en trend, en trend – enligt konsumenten?
Malin har tidigare i bloggen beskrivit trender, hur man definierar dem, karakteriserar dem, spårar och upptäcker dem. Det är en hel vetenskap och en som jag inte tänker ge mig i kast med i detta resonemang, förutom på en punkt: En trend utifrån ett sociokulturellt perspektiv handlar minst lika mycket om föreställningar och uppfattningar, symboler och stilar, och inte bara det som går att mäta med siffror. Att delta i träningstrenden handlar exemplevis inte bara om att tillryggalägga 4 mil löpning varje vecka (statistik). Att man köper kvarg istället för crème fraîche (beteende och status), eller fikar med kompisarna i träningskläder (symboler och stil) kan också vara uttryck för att vara ”rätt” i relation till träningstrenden. På det sättet blir konsumenterna fantastiskt komplicerade - för det räcker inte att bara mäta vad vi tycker att de behöver uppfylla för att vara följare av en trend. Drömmar, idéer och statusjakten blir minst lika viktiga att spåra, tolka och undersöka. Min poäng är: Om ”mobil” i butik inte finns kvar i denna konsumentens medvetande – kan vi då säga att det fortfarande är en trend, eller ska vi nöja oss med att konstatera att denna specifika individ inte råkar vara en "heavy user"?

Är den digitala handeln passé?
Med jämna mellanrum åker Kairos Future världen runt för att spana på trender och upptäcka nya livsstilar och fenomen i urbana miljöer. Givetvis är handeln alltid av högsta prioritet och där kan man nog konstatera att butikerna runtom i Sverige har en bit kvar för att leva upp till de internationella exempel av digitala konceptbutiker som de vi kan observera i London, Shanghai och NY.


Jag skulle till och med påstå att konsumenterna i jämförelse inte möter uttrycken för omnichannel i sin vardag i tillräckligt stor utsträckning i Sverige: Upplevelsen stämmer då helt enkelt inte överens med idén om att vi påstås gå mot en digitalt integrerad handel – eller att det ens längre är aktuellt eller ”trendigt” att ha mobilen i enda handen när man går in i butiken?

Kanske är han unik i sin upplevelse (ja, antagligen är han det – men vågar vi chansa?). Kanske är han det inte. Kanske uttrycker han en tidig tanke som snart får större genomslag. I hans föreställningsvärld är trenden om en digital handel redan död och begraven. Och då måste man ställa sig frågan: hur ska branschen klara av att kommunicera sin vision i ett allt mer otåligt konsumentlandskap? Hur ska vi se till att inte tappa fart om konsumenterna redan nu börjat ledsna i väntan på de där fantastiskt visionära, digitalt strömlinjeformade och kanalöverskridande köpprocesserna? Jag vill påstå att det enligt konsumenterna nu inte är en dag för sent att på allvar gå från vision till implementering av det vi kallar för digitaliserad handel – på riktigt! Eller som journalisten Bo Holmström en gång uttryckte det: ”Lägg ut, lägg ut, lägg ut!” 



//Patrik Stoopendahl
Medförfattare till boken "Köprevolutionen" som ges ut i september 2015 av Liber (Jonsson, Sundström & Stoopendahl, 2015)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar