måndag 14 juli 2014

Primark och lågprisstrategi


En del menar att när man tar temperaturen på Londons handel så vet man ungefär hur det kommer att bli i Sverige, fast lite senare. Så därför var det intressant att läsa Ylva Åkessons (Dagens Handel) blogg om handeln i London. De traditionsenliga varuhusen som Selfridges, Liberty och John Lewis verkar utvecklas i rätt riktning med en del innovationer, och billighetskedjan Primark växer så det knakar. Och om man följer Primarks utveckling just nu så innebär det att vi med all sannolikhet kommer att få se en ny aktör på den nordiska marknaden. Men först är planen att erövra delar av den nordamerikanska marknaden.

Som svensk är Primark lite intressant att jämföra med Gekås (Ullared) eftersom båda aktörerna har låga priser som sitt kännetecken. Båda aktörerna köper också in EMV. Sedan slutar liknelserna. För Primark är kanske mest omtalat (eller har åtminstone varit) på grund av deras tveksamma förhållningssätt till hållbarhet. Primark var ju för övrigt en av företagen som hade produktion i Rana Plaza-fabriken i Bangladesh.

Den utpräglade lågprisstrategin som Primark har innebär att de attraherar konsumenter som i första hand tittar på prislappen när de handlar. För sådana konsumenter förekommer sällan överväganden som kan kopplas till image och varumärke. Efter den ekonomiska krisen i UK 2007 har t.o.m. ett nytt begrepp fötts – ”The Primark effect”, d.v.s. företag som uttalat arbetar för att erbjuda sina kunder ett rackarns lågt pris. Affärsmodellen bygger i mångt och mycket på kostnadseffektiv supply chain, vilket nås genom att konsekvent arbeta med att hitta platser och företag som kan erbjuda extremt låga produktionspriser. Det erhålls också genom att begränsa möjligheterna att kompletteringsbeställa produkter. När varan är slut i butikerna, så är den slut. Framgångsmodellen bygger också på att etablera många, och ofta, riktigt stora butiker.  Det är intressant i en tid då väldigt många detaljhandelskedjor väljer att krympa sina butiksytor till förmån för t.ex. click-and-collect-tjänster.


Själv har jag börjat bli mer och mer kritisk som konsument när det gäller företags hållbarhetsansvar. Det är inte möjligt att köpa ett par jeans för 50 kronor, utan att samtidigt också vara en del av den marknad som ser till att arbetare i låglöneländer knappt tjänar något alls på sitt arbete. Det kan jag bland annat tacka vår professor Lisbeth Svengren-Holm för, som ibland med förfäran tittat på mig när jag t.ex. berättat att jag kunnat tänka mig att köpa en "fejk-kopia" istället för äkta vara. Å andra sidan är jag övertygad om att alla konsumenter faktiskt inte har råd att vara medvetet hållbara och välja bort produkter som varje människa kan inse, har producerats på ett sätt som inte kan vara humant.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar