torsdag 19 december 2013

Nyckeltal för handeln

Det här med nyckeltal är intressant. Särskilt eftersom det varierar beroende på vilken bransch man pratar om. Inom handeln är bruttovinstmarginal ett nästan heligt begrepp. Det vet alla som arbetar i handeln. Och skälet att det är så intressant i handeln är för att det visar marginalen efter de grundläggande varukostnaderna. 


Ett annat intressant mått är kapitalbindningsgraden. Det vill säga hur mycket kapital som binds i varor som inte finns ute till försäljning (i lager, på väg till butik osv). Lösningen brukar vara att försäkra sig om en effektiv logistik och distribution. För den som är intresserad av lönsamhet och nyckeltal för handelsföretag och då speciellt modeföretag kan med fördel läsa "Modebranschen i Sverige".

Men det här blogginlägget ska inte vara en skolbok i nyckeltal - utan en uppmaning till eftertanke när det gäller användning av  nyckeltal i framtidens handel. För det kommer att krävas ett annat sätt att mäta och resonera kring lönsamhet om handeln fortsätter att förändras i den takt som den gör hittills. Att till exempel använda sig av bruttovinstmarginal inom tjänsteföretag är inte relevant på samma sätt som inom handeln. Och NU blir det spännande, eftersom handeln i allt högre takt också tjänstefieras. För tjänsteföretag är ett relevant nyckeltal "debiteringsgrad". Är det något som vi också kan börja använda inom handeln? Eller ska vi börja snegla på måttet "produktivitet" istället?

Och eftersom tankarna nu går till ”produktivitet” har jag bett en av våra doktorander, Stavroula Wallström, att skriva ett par rader om begreppet som ett effektivitetsmått, eftersom det är ett område som hon är väl insatt i. Så här säger hon:

Produktivitet och effektivitetsmått i all ära, men så fort vi börjar prata om processer som påverkar kunder så måste vi vara medvetna om vad vi mäter och hur det påverkar kunderna.


Produktivitetsbegreppet används både som sammanfattande mått och som mått på mindre enheter (t.ex. länder, företag och arbetsgrupper). Till skillnad från de andra mått du tagit upp i bloggtexten, så är produktivitet ett processmått. Det mäter alltså en process genom att räkna på det man stoppar in i förhållande till det man får ut. Tjänster ses ju ofta som en process och man kan ju därför tänka sig att måtten i en "tjänstefierad" bransch kan komma att bli mer processrelaterade i framtiden.

Kritiken mot måttet har främst handlat om att det mäter ett stängt system. Man räknar med att det man stoppar in och får ut är homogent och samma vid varje tillfälle. När det gäller tjänster så vet vi att så inte är fallet. Input kan vara en persons arbetsprestation. Att en arbetsprestation är exakt lika varje gång är omöjligt. Output kan för tjänster bli sammanfattningen (värdet) av en hel process (från att jag klev in genom dörren tills jag gick ut med min tröja, bemötandet, fanns det någon att fråga, tog de fram min storlek och så vidare). Dessutom har olika kunder olika preferenser på output vilket gör det hela otroligt komplicerat. Eftersom man använder produktivitet (och de flesta nyckeltal skulle jag tippa) för att se hur det går för verksamheten och som hjälp för att öka resultatet så blir ju måttet ganska ointressant om man genom en ökad produktivitet ändrar så pass mycket i processerna att kunderna upplever mindre värde och inte längre köper.

Poängen jag skulle vilja göra är att man måste vara medveten om vad man mäter när man mäter processer och hur det påverkar processen och i slutändan - kunden. Om vi tar bruttovinstmarginalen så mäter det hur stor del som blir kvar när man tagit bort varukostnaderna. I min värld har det mer att göra med prissättning än processerna. Det är alltså ett produktmått. Intressant blir ju vad man gör med den marginalen. Det måttet möjligen säger är ju hur mycket man har att spendera på service. Har man lagt priserna för lågt jämfört med varukostnaderna har man inget utrymme att erbjuda bra service.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar