fredag 25 januari 2013

Gästblogg: Enkelhetens virtuella garderob


Drömmen om den virtuella garderoben började redan 1995. Det var nämligen då som filmen Clueless hade premiär. Filmen illustrerar, i denna korta scen, drömmen om ett IT-verktyg som kan tala om vad man passar i för kläder. Och mången fashionista har alltsedan dess fortsatt drömma om sin egen virtuella garderob.

Nuförtiden går det visserligen att hitta virtuella garderober. Fast mestadels handlar det då om sådant som Stardoll. Samt Nintendospel på Toys 'R Us, förstås. Och i den mån det finns virtuella garderober för vuxna så handlar det nog uteslutande om okända kläder som vi skall förmås köpa, hellre än att manifestera guld-tjänster kring mode som vi faktiskt redan bär på riktigt.

Istället dröms det om roterande 3D-modeller, som Boo.com gjorde och som My Virtual Model gör. Det fantiseras om att mäta kroppar med automatik, med en önskan att det bleve något mer än en perifer och arbetsintensiv wow-teknik för att sälja jeans. Och vi ser en konservativ följsamhet, som när Virtusize låter mode-konsumenterna mäta kläder på samma vis som mode-branschen redan gjort under lång tid. Allt detta är förstås snyggt som smink. Men under ytan lurar insikten om att folk saknar förmågan att mäta sig ordentligt, samt att mode ofta har mer komplicerade mätpunkter än man kan begära att få av en lekman.

Därför vände jag 2005 ryggen åt sånt som är high-tech och sånt som är vetenskapligt tveksamt, enbart för att landa i något så avskalat som en fulare matbords-kopia av drömmarna från 1995 (se bilden nedan, vettja). Men varför? Jo, därför att tiden kanske har gjort sitt, och att vi numera sitter med alla pusselbitar som kan göra drömmarna från 1995 till verklighet: Vi har ju fått våra smarta mobiler. Vi har en distanshandel som fungerar över internet. Vi har low-tech-lösningarna, redo att plockas från internet-hyllan. Och vi har konsumenter som vant sig vid den vardagsmat som sociala medier utgör.
Foto: Peter Odéus

 






Det enda som jag ser fattas, är den demokratiseringsprocess som skulle kunna placera branschens proprietära och ofta haltande rekommendationssystem, i famnen på konsumenterna själva. En demokratiserad och initialt lågteknologisk rekommendationstjänst, som lekfullt knyter samman storleks-syskon och mode-kusiner över hela världen, och som därmed kan skapa en kristallklar marknadsröst som når ända in i framtidens mode-bransch. Framtidens mode-butiker, som kanske bara behövde enkelhetens virtuella garderob från 1995 för att konvertera mera.

Gästbloggare: Peter Odéus 
Mail: peter.odeus@gmail.com








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar