lördag 5 maj 2012

Detaljhandel + innovationer – Del 1

Många menar att detaljhandelsbranschen är dålig på innovationer. Och i en jämförelse mellan olika branscher är det nog sant, åtminstone om vi jämför med medicin, bioteknologi eller mer kunskapsintensiva branscher. Också givet att vi jämför innovationsrikedom med de konventionella mått som vanligtvis används (Hristov & Reynolds, 2007). Men är det verkligen så att detaljhandelsbranschen är så dåliga på innovationer eller finns det en förklaring i att detaljhandeln gör på ett annorlunda sätt jämfört med traditionellt innovationsarbete? Det här är en frågeställning som jag hoppas kunna komma tillbaka till flera gånger via den här bloggen. För det är intressant och det krävs en viss förståelse för hur branschen ser ut och vilka förutsättningar som finns, om vi ska förstå innovativ handel.



Enligt brittiska detaljhandelsforskare är det så att det är de människor som kommer i daglig kontakt med sina kunder som också kan bli ”tolkarna” av kunders behov och därigenom föreslå innovationer och förändringar. Dessa förslag skickas ofta bakåt i värdekedjan till leverantörer och producenter, som i sin tur tar hand om ideerna och gör de faktiska förändringarna. En annan förutsättning som starkt påverkar detaljhandelns rykte att vara dåliga på innovationer är att om något faktiskt görs i butiken sker förändringen i en miljö som är öppen för alla och snabbt kan kopieras. Detta förhållande gör att om en innovation verkligen ska lyckas så måste den starta småskaligt och i en så ”isolerad miljö” som möjligt, för att sedan, om den verkar fungera, växlas upp i ett mycket snabbt tempo, så att den inte kopieras direkt. Vill ni läsa mer om detaljhandel och innovationer – läs: Innovation in the UK Retail Sector, Report for NESTA, 2007, The Oxford Institute of Retail Management.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar