onsdag 18 november 2020

Vi borde ha motverkat det här med externa köpcentrum

Detaljhandelns strukturomvandling har pågått länge och den främsta drivkraften är digitalisering. I en värld där allt som går att digitalisera, digitaliseras, uppstår logiska konsekvenser, men det tar tid innan vi vanliga människor kan se slutresultatet. Så långt tillbaka som man kan minnas har handel bedrivits tack vare några grundläggande premisser: 

  • Varor måste fraktas till en "marknad" för att tillgängliggöras.
  • Det måste finnas potentiella kunder på marknaden som tycker att varorna är så attraktiva så att man köper. 
  • Prissättningen sker utifrån utbud och efterfrågan, där matematiken för en köpman ofta varit relativt enkel; man köper in varor billigare än vad man säljer dem för. 

Dessa grundläggande premisser har format det fält som vi benämner "detaljhandel" och levererat olika butiksformat, allt från butiker med betjäning över disk, till snabbköp, kiosker, varuhus, flagship stores, säsongsbutiker, till specialbutiker och upplevelseshopping. Ibland har butikerna placerats i stadskärnorna, ibland i köpcentrum utanför staden och "kampen" mellan var handeln ska lokaliseras har funnits länge. Som regel har den varit sund, tvingat detaljhandelsaktörerna att stå på tå, tänka nytt, vara kreativa, vilket i förlängningen borde gynna konsumenten som får en bättre detaljhandel. Så här har det sett ut. Länge. Men inte mer. 

Nu (eller egentligen inte nu, utan för ett tiotal år tillbaka i tiden) är premisserna för detaljhandel förändrade. 

Foto: The Future Retailing Store, från ett forskningsseminarium vid Högskolan i Borås då handelsforskare diskuterade framtidens handel år 2014. 

Detaljhandel är inte längre ett lokalt fenomen och varor måste inte fraktas till "butiken". Konsumenter har tillgång till varor utan att besöka den lokala "marknaden", utbudet från globala aktörer är enormt och de aktörer med bästa synergierna (oftast de riktigt stora) kan erbjuda attraktiva priser. Dessa förändringar kommer inte plötsligt. De har pågått länge och det finns många som har kunnat förutsäga vilka konsekvenser det skulle innebära för detaljhandeln. Men när Corona-pandemin svepte över världen ökades förändringstakten för detaljhandeln dramatiskt. 

Foto: The Future Retailing Store, från ett forskningsseminarium vid Högskolan i Borås då handelsforskare diskuterade framtidens handel år 2014.

Plötsligt hoppade vi över flera steg i den förutsägelse om "Detaljhandelns Nya" vi visste skulle komma. Och nu står vi inför enorma utmaningar som måste hanteras direkt. Då duger det inte med att säga som finansmarknadsminister Per Bolund "vi borde ha motverkat det här med externa köpcentrum". Det handlar inte om den problematiken! Den är överspelad för länge, länge sedan!

Om vi vill ha levande städer måste våra beslutsfattare inse att handeln bygger våra städer. Man måste också förstå detaljhandelns förändrade premisser. Idag fungerar handeln på ett annat sätt än tidigare och helt nya aktörer agerar i "branschen" som ständigt förnyas, utökas, kompletteras och försvinner. För utan en fungerande handel minskar levnadsstandard och trivsel. Utan en fungerande handel ökar otryggheten och vissa grupper riskerar att stå helt utan livets nödtorft. Detaljhandelsbranschen kan inte längre betraktas som ett självspelande piano med enkla mekanismer. Det är oerhört komplexa samband som påverkar det globala nätverket av detaljister, grossister, varumärkesägare, producenter, transportörer, distributörer, IT-företag och en enorm flora av tjänsteleverantörer som sammantaget ser till så att konsumenter kan konsumera. 

Visst hittar vi innovativa förslag som kortsiktigt kan "rädda" en hotad handel, men jag menar att problematiken är mycket större än vad våra beslutsfattare tycks förstå. Genom att dra slutsatsen att den hårt ansatta butikshandeln i svenska stadskärnor beror på att vi tillåtit externa köpcentrum, är precis den typen av uttalande som stärker mina farhågor: våra folkvalda politiker förstår inte "Detaljhandelns Nya". En sådan kunskapsbrist kan bl.a. leda till felaktiga investeringar, kortsiktiga insatser som förstör mer än vad de ger nytta, sämre tillgänglighet, högre priser, att människor tvingas flytta, att arbetstillfällen försvinner i onödan och att varutransporter blir ineffektiva. 

För att "rädda handeln" behövs kunskap och insikt. Och attitydförändring. 

//Malin Sundström 

tisdag 2 juni 2020

Kör Bara Kör!!

Det är inte ovanligt att människor lever i olika verkligheter trots att de lever på samma plats och i samma tids-era. De människor som lever ”framåt”, också kända som early adopters och visionärer, glömmer ibland av människor som lever i nuet och har svårt att förstå bakåtsträvarna, de som menar att det var bättre förr, ni vet. Framåtmänniskorna kan nästan bli frustrerade när Nuet- och Bakåtmänniskorna tar för stor plats. Ofta blir det krockar och när visionerna som Framåtmänniskorna formulerat realiseras är de som regel redan på väg mot något annat i sann framåtanda. Men ibland inträffar något sällsynt. Ibland ruskas Nuet- och Bakåtmännislorna om av något dramatiskt eller kaosartat. Deras verklighet kastas omkull och i sådana smärtsamma situationer uppstår samsyn. Det som Framåtpersonerna sett blir plötsligt nutid och det som Bakåtpersonerna klamrat sig fast vid blir uppenbart ohållbart. 

Nu har samhället drabbats av Corona, och i vår tid är det Covid-19 som är det dramatiska. Och dramat har i sin tur tvingat fram en revidering av vad detaljhandel är och kan bli. Den nästan heliga uppfattningen att riktig handel sker via butiker har kullkastats och inom loppet av bara några månader har både Bakåt- och Nuetmänniskorna konstaterat att handel fungerar utan butiker, och att man därför måste motivera butikshandel på ett nytt sätt. Butikernas existens kan inte enbart motiveras genom att människor alltid kommer att ha ett behov av att känna och klämma eller att många kunder vill kunna ta med sig varan hem direkt efter köp. 

I all den kaos som Corona skapar tycker vi oss nu se en förändring bland många aktörer. En del väljer nu att frångå sina traditionella affärsutvecklingsprocesser som ofta inneburit tidsödande beslutsvägar där innovationer och idéer ska genomarbetas, testas, implementeras, utvärderas och beslutas. Istället har man helt tvingats släppa på dessa och bara köra och testa eller KBK (Kör Bara Kör) som vissa anammat som motto. Processer som egentligen inte är revolutionerande, utan som sedan länge anammats av start ups och mer lättrörliga organisationer. Det som är intressant är att vi nu ser stora dinosaurier helt plötsligt mer än halverar sin time to market genom att ge större frihet till intraprenörer och innovatörer inom bolaget. 

Och vi tror att det här sättet att tänka och agera är bra för branschen. Kaos och kris gör att människor blir kreativa men innebär också att invanda arbetssätt ifrågasätts. När tidshorisonter förändras och när det blir akut och bråttom, då måste time-to-market krympas. Istället för att succesivt gå över till något nytt kastar man sig framåt. Sådana former av frog-leaping stimulerar branschen tror vi och det är intressant att se hur man nu vågar pröva nya sätt att tänka butik, exponering, betalning, och upplevelse. Den exponentiella utvecklingskurva som vi sedan länge sett vad gäller teknologi börjar nu på allvar anammas i butiksbranschen och när vi tvingas tänka om vad gäller t.ex. ytor och trängsel, så blir det logiskt och rationellt att t.ex.  ta bort kassadiskarna till förmån för medarbetare som med exempelvis smarta klockor kan ta betalt av kunderna på olika platser i rummet. Kunden kan scanna en qr-kod på medarbetarens smarta urtavla, eller blippa sin betalning via samma gränssnitt. Contactless payments är plötsligt inte bara logiskt utan helt naturligt. Och olika former av wearables på butiksmedarbetarna kommer troligen att utveckla butikskoncepten ännu mer i framtiden. Borta är tankarna på skärmar/plattor i butiken och istället ser vi helt nya tankar som också påverkar butikens uttryck och servicescape. Det är en spännande tid vi går till mötes just nu. Och vi kan konstatera att kris tar fram det värsta och det bästa hos människor.

//Malin Sundström, Högskolan i Borås & Sofia Norén, Getswish AB



tisdag 26 maj 2020

Riksbanken är orolig och det är jag också

"Det handlar inte om pengar". Den kommentaren fällde Riksbankens generaldirektör, Stefan Ingves, den 20 maj i år och menade att riskerna ökar väsentligt i pandemins spår. För sjukdom och död driver också fram finanskriser, men konsekvenserna kanske är ännu svårare att förutse. Så Riksbanken oroar sig, och det gör nog många fler.
 
Men om Riksbanken oroar sig för de kommersiella fastigheterna så tycker jag att det borde de gjort för länge sen! Transformeringen av detaljhandeln som bla innebär att fler väljer att handla på nätet istället för i butik måste nog uppfattas som "old news", men trots denna vetskap har det funnits finansiärer som beviljat lån till nya köpcentrum och inte tvekat att finansiera utbyggnad av befintliga dito. Alla miljarder som investerats i sådana kommersiella fastigheter hade redan före Corona-krisen tydliga risker att omvandlas till kreditförluster och under pågående pandemi är givetvis förlusterna ännu mer sannolika.

Vad som händer med detaljhandeln när vi träder tillbaka i någon form av "det normala" är svårt att förutse, men det kan underlätta om man har en djupare insikt i branschens förändringsresa. Jag har med stor nyfikenhet följt regering och riksdags utspel om en Corona-kommission och är övertygad om att den är både nödvändig och akut. Den måste tillsättas nu! Och i en sådan kommission måste det också finnas detaljhandelsexperter. Och skälet är enkelt: detaljhandel är något som alla medborgare omfattas av och det är en viktig del i det ekonomiska maskineriet, allt ifrån fastighetsaffärer till tillgänglighet, arbetstillfällen och hållbarhetsfrågor. 
 
Jag oroar mig rejält för handeln just nu. Och kan konstatera att många branscher briljerar med sin uppfinningsrikedom medan detaljhandeln ofta lamslaget tittar på. Innovationer och idéer leder till spännande sätt att anpassa sig till en ny verklighet i t.ex. restaurangbranschen, där SVT bl.a. nämner en restaurang i Amsterdam som serverar gästerna i små tillfälliga växthus
SVT, Foto: Reuters
 
I rese- och turistbranschen kommer också rapporter om stor uppfinningsrikedom. Igår talade jag med en professor som berättade om planerna för en bibehållen turism via så kallade "luftbroar". De innebär att man kan frångå ev krav på karantän genom att, på ett kontrollerat sätt, transportera människor till ett resmål, planera för deras vistelse och erbjuda bästa möjliga förutsättningar för minskad trängsel, handhygien och instruktioner för turisterna under själva flygresan. Även under själva vistelsen planeras allt i minsta detalj, där turisterna erbjuds ett varierat utbud inom ett visst område. På så vis kan man också ha kontroll över gruppen. När jag lyssnade på idéerna om air-bridges och turism gick mina tankar till gamla tidens "skolresor". Innan klassen skulle åka på skolresa fick vi tydliga instruktioner om vad som gällde, vad vi fick ta med oss i matväg, hur mycket fickpengar, vilka klockslag som gällde, var samlingsplatsen var och vem som skulle gå först och sist i ledet av elever. Runt gruppen hoovrade sedan våra lärare och hade full koll på oss. Det kändes tryggt på något vis. För vi visste att de vuxna hade koll på oss.  
 
Men tankarna om det nya sättet att turista via luftbroar påminner mig också om bussresandets idé och sällskapsresan. Tanken om att resa i en grupp med andra, att slussas till samma ställe, se samma saker som de andra, äta på förbeställda restauranger, besöka samma utflyktsmål, handla av samma pärlfabrik och prova samma viner från samma vinproducent. Det är inte helt fel det heller...

//Malin Sundström, Högskolan i Borås

onsdag 13 maj 2020

Varför är betalningar så känsligt?

Det där med privatekonomi, pengar och betalningar är en känslig fråga för en del personer. Det har jag märkt även i forskningen där det t.ex. kan uppfattas som en integritetskränkande fråga om man ber respondenten uppge inkomst i t.ex. en enkätstudie. Och jag minns en studie vi gjorde om e-handelsbetalningar för några år sedan, då vi hade väldigt svårt att ens få tag på respondenter. Det var ganska få som ville prata om hur man gör sina betalningar, hur man resonerar kring olika betalningsalternativ, varför man betalar på ett visst sätt och vad man tycker är en bra eller dålig lösning. Men de människor vi fick fatt på och som deltog i studien delade mycket generöst med sig av sina tankar kring betalningar och det blev en bra rapport till uppdragsgivaren.

Det har givetvis hänt massor vad gäller betalningslösningar och betalningsbeteenden sedan vi på SIIR gjorde den studien 2015-2016 tillsammans med Collector. Inte minst har Swish på allvar fått en plats i svenskarnas digitala plånbok och vi swishar i alla åldrar, för olika ändamål och vid olika tidpunkter. Swish har också fyttat fram sina positioner vad gäller sitt erbjudande till B2B och allt oftare ser man som konsument att kommersiella aktörer har Swish i sin meny av betalningslösningar. Men den där känsligheten kan man fortfarande ana emellanåt.

Idag reagerade åtminstone jag positivt när Swish senaste nyhet lanserades, möjligheten att påminna en vän/bekant att de faktiskt inte har betalat tillbaka för lunchutlägget eller fikan på stan. Funktionen går under benämningen "Förfrågningar". Jag fick faktiskt en sådan förfrågan idag och kunde skamset konstatera att jag inte betalat min dotter för senaste utlägget hon gjort för min räkning. Eftersom jag är en person som vet med mig att jag har lätt för att glömma saker, så brukar jag nästan drabbas av ångest vid de tillfällen då jag måste be någon annan lägga ut för mig, eller om vi i ett sällskap inser att det är bättre att en person betalar och vi andra ersätter i efterhand. Jag avskyr att stå i skuld eller vara någon skyldig och säger ibland rätt ut till vänner: "var inte rädda för att påminna mig om en skuld, om jag inte betalat något så är det för att jag glömt, inte för att jag inte vill betala tillbaka". Så tjänsten "Förfrågningar" på Swish sitter som handen i handsken för min del. Den är perfekt!

Men det finns givetvis invändningar mot funktionen och jag är inte förvånad. För när det handlar om våra plånböcker och betalningar, då utvecklar människor ibland ett extremt integritetsbehov som tar sig uttryck i form av "oro". Enligt tidningen Expressen har några av deras läsare hört av sig och ställt frågor som t.ex.:
-Är detta en tiggerifunktion och en möjlighet att lura äldre?
- Kommer det nu att bli möjligt för "penninginsamling"? Massutskick om önskemål att skicka pengar till välgörande ändamål?
Det kommer säkert att komma ännu fler invändningar mot den nya tjänsten på Swish för det tar tid för oss att ändra mindset. Och att arbeta med och utveckla innovationer i betalningsbranschen måste sannerligen vara en stor utmaning eftersom integritetsaspekterna vad gäller plånboken tycks vara cementerade i vissa grupper.





















Jag tycker att Getswish VD Anna-Lena Wretman gör en bra presentation av deras målsättning och vision om hur deras olika tjänster ska utvecklas och jag hoppas att svenskarna har kommit lite längre idag vad gäller attityden till betalningar och integritet. För det är viktigt att utvecklingen hänger med när det gäller betalningsalternativ. I annat fall riskerar vi som konsumenter att sitta fast i händerna på ett fåtal aktörer som därmed kan sätta vilka priser de vill på betalningstjänster. Av det skälet är det också viktigt att vi får ännu fler innovationer vad gäller betalningsfunktioner framöver.

Och du - om det är så att jag är skyldig dig för något utlägg, så påminn mig! Det kan du göra via Swish:-) :-)


//Malin Sundström, Högskolan i Borås

måndag 4 maj 2020

Svenska konsumenter under Corona-pandemin


Vardagen ser annorlunda ut för många. Hemmakontor, överflöd av digitala möten, konkurser, permitteringar och social distansering. Förändringarna i samhället är många och ibland kan det tyckas som att livet har pausat. Året 2020 borde kanske strykas ur kalendern eftersom det känns så overkligt. Men vad gör egentligen svenskarna i dessa tider, när man inte kan resa, umgås, shoppa och röra sig på samma sätt? Dylika frågor har vi ofta diskuterat när vi hörs/ses, men nu har vi tagit tag i frågan och försökt hitta några svar. Vi har analyserat Google-sökningar och hur de ser ut under mars-april och jämfört dessa med samma period föregående år. Variationen av sökningar har vi sedan samkört med Swish offentliga statistik på förändrade beteenden i betalningar och ser en massa intressanta konsumentbeteenden.

När det kommer till Swish-transaktioner kan man se att svenskarna lyssnar till Folkhälsomyndighetens råd. Kollektivtrafikens resor har mer än halverats under mars och april tillsammans med minskade betalningar till turist- och evenemangsbranschen. Däremot ökar betalningar till olika typer av spelaktörer. Från Swish-statistiken uppträder också ett annat mönster som kanske är mer överraskande. Trots att restaurangbranschen vittnar om en katastrofal nedgång, så ökar antalet Swish-betalningar till den typen av aktörer. Vilket måste betyda att Swish-febern (ursäkta liknelsen) inte nått restauranggästerna, men att vi kanske får se ett annat betalningsmönster i framtiden. Givetvis säger inte Swish-statistiken allt om ett förändrat konsumtionsmönster, men den ger ändå en indikation, eftersom så många svenskar använder sig av Swish.

De sökningar som ökar mest på Google rör framförallt våra hem och konsumtion relaterat till boendet. När vi håller oss hemma och isolerade verkar det vara den där “to-do-listan” för hemmet som ropar högst. Människor passar på att bygga altan, plantera i trädgården, färdigställa sy-projektet, kanske renovera om köket eller ta bort den tråkiga fondväggen i vardagsrummet. Kedjor som Byggmax, Bauhaus och Blomsterlandet har ökat rejält i sökningar och vi ser också hur den typen av aktörer är snabba på att anpassa sin försäljning i rådande läge. Se t.ex. hur Blomsterlandet erbjuder sina kunder nya sätt att handla här.

Sökningar relaterade till resor visar också en del förändringar. Borta är sökningar som “Sista Minuten” och “billigt flyg”. Istället ökar sökord som “stugor”, “hyra”, “nationalpark” och olika sevärdheter och platser i Sverige.

Och nu till de mest populära sökorden under perioden - här kommer de som kan hänföras till
varor:
  • Grill
  • Luftrenare
  • Ansiktsmask
  • Påskpynt
  • Studsmatta
  • Krukväxter/blommor/uteväxter
  • Utemöbler
  • Apotek
  • Sparkcykel
  • Bensinpris/dieselpris
  • Sagoböcker/romaner/författarnamn
  • Playstation
  • Cykel/elcykel/inlines
  • Webbkamera
  • Spel/pussel
  • Våffeljärn
  • Surdeg
  • Toalettpapper
  • Gymredskap (hantlar etc)
  • Djurbutiker online
  • Kajak
  • Husbil/husvagn
  • Jaktprylar


Och här är de mest populära sökorden relaterade till tjänster:
  • Däckbyte
  • Beskära äppelträd
  • Bygga lekstuga
  • Försäkringsbolag
  • Netflix Party
  • Hämtmat
  • Poker
  • Racing
  • Datorspel
  • Bingo
  • Trisslotter
  • Eurojackpot
  • Lotto


Visst får man en rätt tydlig bild över svensken i Corona-pandemin när man ser dessa topplistor? Hur förtvivlan blandas med hopp (att vinna förmögenheter), lust (att göra något meningsfullt i hemmet eller se en bra film) och någon slags "must-do-aktivitet" (för byta däck och delta i de digitala arbetsmötena måste vi ju, oavsett hur svårt läget är). 

//Sofia Norén, Getswish AB & Malin Sundström, Högskolan i Borås. 



lördag 18 april 2020

Digital påskmiddag

Människan är en otrolig varelse som i dessa tider verkligen visar upp sin anpassningsbara förmåga. Inom loppet av någon månad har vi funnit oss i helt nya förhållningssätt och regler vad gäller den sociala samvaron och för många har det blivit naturligt att umgås "digitalt" med många av våra nära och kära. För det är viktigt med sammanhållning, även om formerna för umgänge måste förändras.

Den som håller samman vår familj kan närmast beskrivas som Matriarken och heter Elvie men går oftast under benämningen "Mamma" eller "Mormor". Matriarken tillhör en riskgrupp, eller "äldre äldre" om man får tro Anders Tegnell & co, och är satt i karantän i vårt barndomshem. Matriarken fyller snart 86 år och för tio år sedan var "det där med datan och internet" något främmande och onödigt. Men, sedan hände något. För knappt tio år sedan fick hon en mobiltelefon med tillhörande pedagogiska samtal om hur den kan användas. I första skedet lyckades inte pedagogen nå fram, men efter list, tjuv och rackarspel, tändes en gnista av intresse i Matriarkens ögon. Mobiltelefonen kunde hjälpa henne att hitta recept, musik, noter, stickbeskrivningar och framför allt, mobiltelefonens appar inbjöd till sällskapsspel och interaktion med andra. Idag är den "äldre äldre" helt beroende av sin nalle och blir svårt frustrerad om det händer något med den trådlösa uppkopplingen. Det känns nästan som att det är Matriarken som driver oss övriga stammedlemmar att våga pröva digitala former för umgänge.

Under Långfredagen samlades alla för en gemensam middag kl 1900 med skratt och prat i munnen på varandra. Allt var som vanligt förutom den lilla detaljen att vi inte åt samma mat och befann oss på samma fysiska plats. Matriarken angav som vanligt tonen för sammankomsten och vi gladdes åt att känna samhörighet trots Coronakris och Covid-19-virus. Det enda som kanske störde lite grann var det faktum att Matriarken inte lyckades visa upp mer än delar av sin panna och en aning av luggen, medan taket och taklampan gavs huvudrollen i hennes sändning:-)

Det är högst troligt så att vår lilla familj delar denna händelse med andra familjer, vilket säger en del om framtiden. Inom loppet av bara några månader tvingar omständigheterna fram ett nytt förhållningssätt till teknikanvändning där många, oavsett ålder, attityd och förmåga, tar ett gigantiskt grodhopp (frog leap) framåt och kastar sig huvudstupa in i nya vanor. Belöningen är nämligen så enormt stor: om jag bara lär mig hur "det där med datan och internet" fungerar, så kan jag faktiskt se, prata och umgås med mina nära och kära. Och det finns anledning att tro, att när vi väl bekantat oss med ny teknik så fortsätter vi att använda den. Sådant känns positivt för de handelsaktörer som förberett sig på ett nytt köpbeteende. Det här har jag skrivit mer om i en spaning åt eHandel.se ifall någon är intresserad. 



//Malin Sundström, Högskolan i Borås  

onsdag 25 mars 2020

Kerstin Hessius och co-creation

Vi lever just nu i en förfärlig tid, präglad av oron för det nya viruset COVID-19, men också osäkerhet och rädslor inför framtiden. I takt med att regeringar stänger länders gränser, isolerar människor för att minska smittspridning, så hackar hjulen i det ekonomiska maskineriet. Nu är det allvarligt. Vi håller på att förlora vår framtid och om vi inte mobiliserar alla krafter som finns och gemensamt använder klokskap och varandra, blir konsekvenserna oöverstigliga. Ingen har sagt detta bättre och tydligare än Kerstin Hessius i DI Debatt. Tack Kerstin!! Du är min nya idol!

I rådande läge är det centralt att se bortom sina rädslor och den egna situationen, den egna hälsan, det egna företaget eller den egna plånboken, och istället dela med sig av innovativa idéer som kan komma fler till del. Och det gäller allt i samhället, från vård, ekonomi, företagande, omsorg, utbildning och hälsa. Vi måste blixtsnabbt anamma co-creation (samskapande). 

LinkedIn hittar man dagligen försök i en sådan riktning. Det kan vara inlägg som beskriver lösningar som fungerat bra, förslag på tänkbara åtgärder, frågor till nätverket, eller så vill man bara stämma av en idé i ett större nätverk. Det finns en vilja och kraft bland människor att hjälpas åt, att aktivt delta i planeringen för det som kommer när pandemin ebbar ut, och ett ”jävlar anamma” som kan vara skillnaden mellan recession och goda tider.

Det finns säkert andra digitala nätverk där liknande exempel poppar upp just nu, och det viktiga är att uppmuntra alla sådana initiativ. Vi måste gå från grundinstinkter att skicka till att dela, från att dominera till att samarbeta, från att kontrollera och stänga in till att öppna upp. Vi måste bryta maktparadigmet så snabbt det bara går. Vi får inte längre acceptera traditionen av att få information, eller möjligen, skaffa oss information och med anledning av Corona viruset uppmanas att hålla oss uppdaterade. Vi måste sluta att ta emot informationsmail från våra chefer. För detta maktparadigm riskerar att göra oss passiva och att vi blir handlingsförlamade.  Istället måste vi uppmuntra människor att ta egna initiativ, att skapa diskussionstrådar för innovation, och att få folk att förstå att deras unika erfarenheter och kunskaper är värda att lyssnas på. Alla har något värdefullt att säga och det finns massor med människor som vill lyssna. Tro mig och tro på The voice of trust!

Det här försökte jag förklara för en deltagare i en krisgrupp vid ett högre lärosäte, men fick ett svar tillbaka som visade att jag inte hade nått fram. Jag blev hänvisad till ett kollegialt kunskaps- och erfarenhetsutbyte för distansundervisning mellan lärare samt tillfrågades om jag ville vara med och utveckla den aktiviteten… 

Så suck! I det fallet gick det inte så bra för egen del och jag misslyckades med att väcka lust, glöd och passion till co-creation. Men kanske går det bättre i den här bloggen? Kanske kan jag få er bloggläsare att tända på idén med co-creation, och sätta fart på kreativitet, lagkänsla och framtidstro?

Till er som tror på co-creation och som har idéer, små som stora: berätta om dem i era nätverk! Fråga andra vad de tycker om idén. Ge feedback på andra människors idéer och förslag. Samskapa! För det är ur samskapandet som de nya lösningarna växer fram och det är genom att samskapa som vi kan förbereda oss på en ny morgondag.

Och dela gärna det här blogginlägget med alla du känner!

Till er som vill läsa mer om samskapande - här är några tips: 


//Malin Sundström, Högskolan i Borås