onsdag 25 mars 2020

Kerstin Hessius och co-creation

Vi lever just nu i en förfärlig tid, präglad av oron för det nya viruset COVID-19, men också osäkerhet och rädslor inför framtiden. I takt med att regeringar stänger länders gränser, isolerar människor för att minska smittspridning, så hackar hjulen i det ekonomiska maskineriet. Nu är det allvarligt. Vi håller på att förlora vår framtid och om vi inte mobiliserar alla krafter som finns och gemensamt använder klokskap och varandra, blir konsekvenserna oöverstigliga. Ingen har sagt detta bättre och tydligare än Kerstin Hessius i DI Debatt. Tack Kerstin!! Du är min nya idol!

I rådande läge är det centralt att se bortom sina rädslor och den egna situationen, den egna hälsan, det egna företaget eller den egna plånboken, och istället dela med sig av innovativa idéer som kan komma fler till del. Och det gäller allt i samhället, från vård, ekonomi, företagande, omsorg, utbildning och hälsa. Vi måste blixtsnabbt anamma co-creation (samskapande). 

LinkedIn hittar man dagligen försök i en sådan riktning. Det kan vara inlägg som beskriver lösningar som fungerat bra, förslag på tänkbara åtgärder, frågor till nätverket, eller så vill man bara stämma av en idé i ett större nätverk. Det finns en vilja och kraft bland människor att hjälpas åt, att aktivt delta i planeringen för det som kommer när pandemin ebbar ut, och ett ”jävlar anamma” som kan vara skillnaden mellan recession och goda tider.

Det finns säkert andra digitala nätverk där liknande exempel poppar upp just nu, och det viktiga är att uppmuntra alla sådana initiativ. Vi måste gå från grundinstinkter att skicka till att dela, från att dominera till att samarbeta, från att kontrollera och stänga in till att öppna upp. Vi måste bryta maktparadigmet så snabbt det bara går. Vi får inte längre acceptera traditionen av att få information, eller möjligen, skaffa oss information och med anledning av Corona viruset uppmanas att hålla oss uppdaterade. Vi måste sluta att ta emot informationsmail från våra chefer. För detta maktparadigm riskerar att göra oss passiva och att vi blir handlingsförlamade.  Istället måste vi uppmuntra människor att ta egna initiativ, att skapa diskussionstrådar för innovation, och att få folk att förstå att deras unika erfarenheter och kunskaper är värda att lyssnas på. Alla har något värdefullt att säga och det finns massor med människor som vill lyssna. Tro mig och tro på The voice of trust!

Det här försökte jag förklara för en deltagare i en krisgrupp vid ett högre lärosäte, men fick ett svar tillbaka som visade att jag inte hade nått fram. Jag blev hänvisad till ett kollegialt kunskaps- och erfarenhetsutbyte för distansundervisning mellan lärare samt tillfrågades om jag ville vara med och utveckla den aktiviteten… 

Så suck! I det fallet gick det inte så bra för egen del och jag misslyckades med att väcka lust, glöd och passion till co-creation. Men kanske går det bättre i den här bloggen? Kanske kan jag få er bloggläsare att tända på idén med co-creation, och sätta fart på kreativitet, lagkänsla och framtidstro?

Till er som tror på co-creation och som har idéer, små som stora: berätta om dem i era nätverk! Fråga andra vad de tycker om idén. Ge feedback på andra människors idéer och förslag. Samskapa! För det är ur samskapandet som de nya lösningarna växer fram och det är genom att samskapa som vi kan förbereda oss på en ny morgondag.

Och dela gärna det här blogginlägget med alla du känner!

Till er som vill läsa mer om samskapande - här är några tips: 


//Malin Sundström, Högskolan i Borås




onsdag 18 mars 2020

Keep calm, carry on but be creative!

Allt känns olikt just nu. På grund av COVID-19 vidtas åtgärder på nationell och global nivå som vi aldrig tidigare varit med om. Många reagerar med rädsla, andra med vaksamhet och somliga blir mer eller mindre paralyserade. Reaktionerna kan också färjas av människors inneboende egenskaper som godhet, omtanke och välvilja, men även människors svarta sidor blir synliga. Jag tänker på egenskaper som egoism, opportunism, och ren ondska. Reaktionerna är lika olika som beslutade åtgärder från statsmakter i världen. Det är tydligt att vi människor är komplicerade varelser och att den mänskliga intelligensen (Human Intelligence - HI) uppvisar oändliga variationer i en situation präglad av kaos och katastrof av sällan skådat slag. Samtidigt insjuknar människor överallt, men även insjuknandet ser olika ut. De allra flesta blir lindrigt sjuka, en liten andel blir svårt infekterade och en ytterst liten andel blir dödligt sjuka. Allt känns olikt just nu.

Som handelsforskare känner jag mig långt ifrån aktuell och intressant. Frågor som tidigare rönt intresse t.ex. varför e-handlande dagligvarukunder slutar att e-handla, eller hur konsumenter använder sina mobiltelefoner i fysiska butiker förefaller oviktiga, nästan futtiga. Inom loppet av bara några veckor har det svenska samhället förts tillbaka till en verklighet som återigen styrs av gränser, kontroll, knapphet, osäkerhet och ovisshet. Omständigheter som i vissa delar påminner om situationen under det senaste världskriget, men som ändå är väsensskild. Nu får medborgarna löpande information, samtidigt som de flesta också kan tycka och tänka själva, blogga/prata och skriva om sina tankar och på så sätt skapa ett enormt överflöd av information. ”Jag vet bäst!” Varje tänkande människa vet att...” Medlemsantalet i Tvärsäkerhetsföreningen har vuxit lika exponentiellt som Corona-viruset och leder till förvirring, osäkerhet och kan i förlängningen bidra till ett svårare läge.

I sådana tider blir jag såå glad att läsa en krönikaförfattad av Lottie Knutson där hon säger något som jag håller med om: ”Vi har de myndigheter vi har. Just nu är det bara att gilla läget, stötta varandra, respektera vad som sägs och lyda order. Inte bidra till panik och misstro.
Keep calm and carry on.”


I det här läget kan vi således inte bete oss olika längre. Vi måste göra det som är tè-sagt! Därmed inte sagt att kreativiteten ska stå tillbaks för logiken. 

Det finns många exempel på företag relaterade till handels- och tjänstebranschen som gör mig stolt just nu:
IKEA i Kållered skänker 50 000 ansiktsmasker till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Varumärket Absolut ska hjälpa till med tillverkning av handsprit.
H&M Foundation donerar 500 000 USD till forskning som hjälper WHO att bekämpa Covid-19-pandemin.
ACE Protection iSvenljunga producerar nu sina andningsmasker till sjukvården istället för till sina ordinarie kunder.
Pressbyrån bjuder sjukvårdspersonal på kaffe och bullar.
Dagligvarubutiker som hör till både ICA och Axfood erbjuder riskgrupper en ”egen timme” i butiken för att handla.

Har DU bra exempel på handelsrelaterade företag som gör storartade insatser just nu? Tipsa gärna mig så ska jag skriva om dem. 

//Malin Sundström, Högskolan i Borås

torsdag 20 februari 2020

Kasst eller bra med mobil i butik - studier i IKEA-varuhus

Även i år har jag förmånen att handleda engagerade och duktiga studenter som läser högskolans masterprogram Management av digital handel. Och det känns extra spännande att IKEA valt att samarbeta med oss i ett särskilt projekt där vi ska producera ny kunskap om den digitala kundens beteenden. Det finns en stor kunskapslucka när det gäller vilka konsekvenser som uppstår för butikshandeln av det faktum att en mobil generation (ofta Millennials) skaffat sig nya förväntningar på sömlös handel, tillgänglighet, återkoppling och interaktion. Dessa kunder som tänker ”mobile first” i alla lägen, fullkomligt väller in i de svenska butikerna och möter ganska sällan det som de förväntar sig: en förutseende detaljhandel med relevanta serviceerbjudanden.

Under våren kommer studenterna att genomföra experiment i olika IKEA-varuhus i sin jakt på ny kunskap, och till sin hjälp kommer de bl.a. att ha en särskild utrustning som kallas eyetracking. Det är en teknik som bl.a. kan visa vad kunder faktiskt tittar på i butiken, hur länge de tittar på olika saker, och vad som verkar vara det mest intressanta. Fördelen med en sådan teknik är också att det går att undersöka hur samspelet mellan mobiltelefonianvändning och beteendet i butik ser ut, vilket i sig kan leda till intressanta slutsatser. 

Kanske är det så att det är bra om butikskunderna använder sin mobil under butiksbesöket, tvärtemot vad många kanske tror? Det finns studier som visar att i de fall som kunderna använder sin mobil under butiksbesöket så ökar inköpen, kunderna stannar längre i butiken och lägger mer tid på att undersöka produkter och priser i hyllorna. Bakom dessa studier hittar vi bl.a. svenska forskare i form av professor Jens Nordfält och Carl Philip Ahlbom som undersökt konsekvenserna av mobiltelefonianvändning i dagligvarubutiker (Grewal, D., Ahlbom, C.P., Beitelspacher, L., Noble, S.M. and Nordfält, J.,2018. In-store mobile phone use and customer shopping behavior: Evidence fromthe field. Journal of Marketing). Förklaringen till resultatet menar forskarna, ligger i det faktum att människor som blir ”distraherade” (de blir avbrutna av någon aktivitet i mobilen, t.ex. ett telefonsamtal eller sms), tenderar att vilja börja om i sin köprunda. ”Låt se, vad var det nu jag skulle köpa? Hmmm...jag får kanske backa tillbaka lite i butiken och börja om..” På det sättet upptäcker kunden fler produkter, ser fler alternativ och får således lättare för att lägga något extra i korgen.
Eyetracking tester på G: Emma Randau och Frida Tordsson
Å andra sidan visar annan forskning att det är negativt för butiksanställda när deras kunder använder mobiltelefonen. Medarbetare kan kännasig ignorerade och behandlade som luft av sina kunder. Dessa resultat kommer från svenska forskare från bl.a. Karlstads universitet. Så visst är det relevant att ställa sig frågan om det är bra eller dåligt med kunder som i butik använder sin mobiltelefon.

Vad gäller möbelköpande kunder och konsekvenser av deras mobilkärlek i butik vet vi mindre. Men den okunskapen ska vi ändra på under våren! Tusen tack till #IKEA och framförallt, Ulf Lind och Rickard Månsson, som är två av alla eldsjälar på IKEA som deltagit i förarbetet till dessa studier, tillsammans med studenterna Emma Randau, Frida Tordsson, Julia  Gustafsson och Anna Atterfors

Och till alla er bloggläsare som också kanske besöker ett IKEA-varuhus i mars månad - håll utkik efter våra skyltar som informerar om att det pågår kundstudier i butiken. Har ni tur så kanske ni till och med får vara med i något experiment. 

//Malin Sundström, Högskolan i Borås

tisdag 11 februari 2020

Data-driven innovation i Borås

Det finns vissa fenomen som låter mer avancerade än andra. Ta till exempel “artificiell intelligens”, “algoritmer” och ‘datadriven innovation’. Visst låter det häftigt, modernt, och svårt? Och ibland är det väldigt komplext, det måste jag medge, men för det mesta är det väldigt praktiskt, jag lovar. För jag deltar i ett KKs finansierat projekt om Data-driven innovation vid Högskolan i Borås som definierar fenomenet som ”socio-tekniska resurser i en organisation, som möjliggör innovativ beräkning och/eller manuell behandling av data som kommer från användning av digital teknik” (Högskolan i Borås) och ett sådant perspektiv gör det möjligt för mina kollegor och mig att bedriva spännande forskning. Personligen studerar jag i detta projekt hur företag kan använda sociala nätverksplatser (som t.ex. LinkedIn) för att bygga förtroende och engagemang bland sina kunder. Tusen tack till professor Stefan Cronholm vid Högskolan i Borås som initierat projektet och som är projektägare! Gå gärna in och adda Stefan till just ditt nätverk på LinkedIn, då blir han glad:-)


I B2B-fältets praktik har man länge menat att riktiga relationer enbart kan byggas genom att träffa sina kunder ”på riktigt”, d.v.s. på möten, mässor, seminarier och andra former av evenemang. Och visst är det viktigt att träffas face-to-face, men det finns så många kompletterande möjligheter att interagera på distans, och det går utmärkt att underhålla goda kundrelationer digitalt. Bara man är medveten om vad man gör och har en tydlig strategi för sitt agerande.

Ni som följer mig på LinkedIn har kanske noterat att jag under 2019 varit ganska aktiv i dialogen med Vinga Sweden? Vinga är nämligen det företag som vi forskare samarbetar med i KK-projektet om Data-driven innovation, och jag ler nästan alltid när jag tänker på det företaget. För de har så många härliga, ärliga och riktiga människor i den organisationen! Medarbetare och ägare som drivs av nyfikenhet, experimentlust, vänskap och hållbarhet i en härlig blandning. Och det säger jag inte för att jag måste - det kan jag faktiskt bevisa, eftersom en del av projektet inneburit att vi gjort kundintervjuer. Vingas kunder älskar Vinga!


I dagarna har vi (Håkan Alm och undertecknad) också gjort något som inte är så vanligt i forskarvärlden – vi har skickat in ett vetenskapligt artikelmanuskript där två Vinga-medarbetare också är medförfattare. Givetvis håller vi tummarna att vårt arbete får en chans till publicering, men oavsett hur det går, har det varit berikande att arbeta tillsammans med Oskar Dahlin och Niklas Larsson.

//Malin Sundström, Högskolan i Borås

onsdag 5 februari 2020

Dags att lämna 1600-talets idéer?

En viktig uppgift som forskare är att handleda doktorander. För egen del har jag förmånen att ha mycket duktiga sådana och ofta känner jag mig mäkta stolt över deras klokskap och inte minst, idoga arbete. En av mina doktorander heter Patrik Stoopendahl och han hör till INSiDR, Sveriges första företagsforskarskola i digital handel. Vid sidan av sitt doktorandarbete arbetar han som Head of Science på insikts- och analysbyrån Odyssey i Stockholm. Patrik är en retoriskt skicklig person som ofta drar till sig rubriker. Inte för att han vill synas och höras, utan för att det finns något kittlande i hans tankar. Han utmanar, ställer saker på sin spets, samtidigt som han har ett genuint intresse av att göra nytta. Just den egenskapen är svår att ta miste på och är enligt min mening en oerhörd fördel att ha när man är doktorand. Vi har alldeles för många doktorander som på allvar tror att de gör världen en välgärning genom sin blotta existens. Och det gäller naturligtvis inte bara doktorander utan även forskare. Men som sagt, Patrik är ett lovande forskarämne.
Och för ett tag sedan såg jag en rubrik som beredde mig en hel del glädje. På Market kunde man läsa följande: ”Forskaren: Handelnbygger sina säljteorier på idén om 1600-talsmänniskan
Och även om Patrik inte menar exakt det som rubrikmakaren skriver, så är hans tankar intressanta. För han pekar på något som borde uppfattas som smärtsamt och problematiskt för handelsfältet – deras bristande förmåga att förstå konsumentmarknaden och den alldeles för långa traditionen av att låta kvantitativa mått utgöra basen för framtida strategier. Visserligen kan jag se många förmildrande omständigheter till att den här typen av förhållningssätt till konsumentinsikt existerar, eftersom tillvaron är tidspressad, kraven på lönsamhet är stenhårda och konkurrensen en växande amöba. Då kan det kännas tryggt och effektivt att luta sig mot siffror och statistik. Men jag kan inte förstå oviljan att investera i alternativa metoder för konsumentinsikt. Och jag kommer aldrig att ha full respekt för seniora ledare som på allvar menar att det inte finns något värdefullt i att möta sina kunder, spendera tid tillsammans med dem och ställa frågor av ren nyfikenhet.
Låt mig ge ett exempel på vad jag menar:
Idag är det rutin att mäta konvertering. Många aktiviteter styrs mot konverteringsmål och medarbetare i handeln betraktar konverteringsgrad som ett av de viktigaste budorden. Man måste få fler kunder att avsluta sitt besök med ett köp. Man måste öka konverteringen! Detta mantra rabblas så ofta så att det finns en uppenbar risk att man tror att målsättningen delas av kunderna. Men vilken kund tänker på konverteringsgrad när man besöker en butik eller en site och vilka kunder skulle på allvar känna sig tillfredsställd om man konverterade? Den kunden skulle jag vilja träffa...

Nej, jag tror att det finns en massa andra tankar som rör sig i kundens huvud och jag tror att det är dags för handeln att börja förfina sina verktyg vad gäller konsumentinsikt och låta sig inspireras av andra traditioner. För kunden av idag skiljer sig väsentligt från kunden på 1600-talet. Och ändå används metoder som bygger på sådana gamla antaganden.

//Malin Sundström, Högskolan i Borås